Från början var den här tältturen planerad till sista veckan i juli, men hällregn och kuling härjade fritt i södra Jämtland, så vi tvekade. Jodå, vi tål regn och blåst. Men eftersom fokus var toppturer och en sån prognos inte rimmar vidare bra med topptur så chansade vi på att skjuta fram turen till sista veckan i augusti. Och chansningen gick hem.
Continue reading
Redan tidigt i våras seglade Gräsös östra skärgårds naturreservat upp som en intressant kandidat vid en av de otaliga turförslag-kongresserna på klipporna utanför tältet. Russinen i kakan var förstås de östra ytterskären, vilka till stor del är fågelskyddsområden fram till 1 augusti. ”Den turen får man ta framåt hösten” fördes till protokollet och andra viktiga turer tog över dagordningen.
Continue reading
Jag hade tidigare bara besökt Höga kusten från land, så när min gode vän Andreas presenterade en elegant färdigplanerad kajaktur från Höga kusten-bron till Skagsudde funderade jag i 5 sekunder innan jag bestämde mig. Turens sträckning fångade in det område som omfattas av världsarvet Höga kusten, plus en krok ner runt Hemsön och Lungön. 5 dagar avsattes för uppgiften.
Continue reading
April och början av maj bjöd på en förhållandevis öde skärgård. Färre fritidsbåtar, färre kryssningsfartyg och sommarhus i utdragen vinterdvala. En speciell vår förstås på flera sätt. För årstiden svala, friska vindar som tar för sig av skärgårdens kobbar och skär när vårvärmen låter sig dröja.
Continue reading
Gryts skärgård var ett opaddlat vatten för mig. Relativt sett beläget på hemmaplan och dessutom ett erkänt fint kajakvatten, så det var hög tid. Nu är det paddlat, dessutom med en sista natthamn som jag tror slog sig in på min tio i topp med knivskarp konkurrens.
I början av juli i år gjorde jag och en god vän ett besök i makalöst vackra Rondane nationalpark i Norge för att beta av en handfull 2000-meterstoppar. En sommartur. Alltså, en norsk sommartur. Vaknade första morgonen till 15cm nysnö, dimma och frisk bris.
Området från Huvudskär upp till strax söder om Sandhamn hyser fantastiska paddelvatten. Ett pärlband av naturreservat som tycks tävla om titeln mest pittoreska skärgårdsmiljö. Möjligt att Långviksskär går segrande ur kampen, men det är hårfint.
Blå Jungfrun. Blåkulla. Är ett besök på ön värt risken? Att ta båten rakt ut i Kalmarsund till alla nordiska häxors kongresscenter med alla faror det innebär, bara för att få njuta av promenader genom bördig lövskog och över galet vackra, släta berghällar av röd granit? Att besöka den plats där häxsabbaten firas med Satan, bara för att låta sig förstummas av milsvid utsikt över Östersjön från öns topp, 86 meter över havet? Att trotsa Olaus Magnus avrådande skrifter?
Svårt att välja ut bilder från en grym långfärdsskridskosäsong. Alla bilder är minnen av fina dagar på isen, utgallringen var smärtsam. Men jag tänker att det är dumt att göra ett blogginlägg med flera hundra bilder. Många fina turer i alla tänkbara väder och förhållanden, i mycket angenämt sällskap. Ser fram emot nästa säsong.
Dem säger att den bästa kameran är den man har med sig. Tog en söndagspromenad genom stan och lät telefonen vikariera för kameran. Ett uppskattat inhopp av en imponerande liten lins, som jag förstås alltid har med mig.
I Sörmlands skärgård, från Järna till Arkösund, finns en hel del fin paddling. Mitt i arkipelagen, en halvtimme från Nyköping, en dryg timme från Stockholm, ligger Stendörrens naturreservat. Reservatet är en riktigt bra startpunkt för kajakturer i området. Lättillgängligt, gott om parkeringsplatser och en kanotbrygga för sjösättning 70 meter från bilen. Bekvämt för lata havspaddlare.
Länge har den lockat till besök med sina stränder och sanddyner och sin känsla av avlägsenhet och otillgänglighet, Gotska Sandön. Ön är egentligen varken avlägsen eller otillgänglig, men känslan finns där. Att inte veta var på ön båten beroende på vågor och vind angör och kastar loss, och att det kan leda till 10 km upptäckspromenad, adderar till känslan.
Längs Stockholmskusten finns några strategiska startpunkter för kajakturer varifrån man når riktigt fina paddelvatten i Stockholms skärgård. Östra Lagnö längst ut på Norra Ljusterös spets är en sådan startpunkt. NÖ delen av Östra Lagnö är naturreservat och erbjuder lättillgänglig sjösättning och avgiftsfri parkering vid Bystaviken. Skyltningen i reservatet välkomnar paddlare, vilket förstås känns extra trevligt!
Spenderade med en god vän ett par fantastiska försommardagar i Söderarms skärgård. Ett otroligt vackert område som jag har fått uppleva många fina turer i. En ytterskärgård som är lättillgänglig från Rävsnäs längst ut på Rådmansö. Generöst med parkering, fint ordnat för sjösättning och slagläge på Håkanskär, Söderarm, Tjärven, Rödlöga och Norrpada över en helg gör att man ofta träffar på kajakpaddlare i Rävsnäs. Riktigt trevligt.
Om inget extremt oväntat inträffar väder- och planeringsmässigt så får jag nog acceptera att säsongens sista skär är taget för min del. Många riktigt fina turer i trevliga sällskap, här är bildbevisen. Hemmavattnen Stockholms skärgård, Mälaren och ett koppel Roslagssjöar levererade. Stort tack till grymt sällskap och Kung Bore.
Sitter och smider lite planer för en kajaktur. När jag ögnar igenom lite packlistor stöter jag på detaljen “kajakkamerastativ” och tänkte jag skulle skriva några rader om ett ganska specifikt kameratillbehör. Om nu någon annan havspaddlande långexponeringsentusiast har problem att rymma sitt stativ i sin vinterkajakpackning och behöver uppslag, menar jag.
Söndagen efter julmarknaden kändes som en bra dag att besöka Landsort för att strosa runt och ta lite bilder. Tänkte att det fanns goda förutsättningar för att den där härliga känslan av stilla, avlägsen vinterskärgård skulle infinna sig. Att vänta på passbåten vid Ankarudden tillsammans med tre (3) andra passagerare bådar gott.
För lääänge sedan köpte jag ett par Skyllermarks Blå långfärdsskridskor. 2004 tror jag. Mina första löshälsgrillor och första löshälsskenan med sidojustering. I första hand för motionsåkning men också med en tanke på att kunna åka havsisar med mer fart och lättare fötter. SNS PILOT-bindning, lång uppslipning och 51cm kändes som rätta vägen att gå, 2004.
Med start direkt från en parkeringsficka vid E10 ca 20km väster ut från Abisko Fjällstation mot norska gränsen ringlar en fantastiskt vacker led upp genom Kärkevagge (Geargevággi på Nordsamiska, vilket betyder Stendalen). Lägst in i dalen, drygt 5,5km och 335 höjdmeter upp från startpunkten väntar Rissajaure, Trollsjön.
Just shooting a beautiful August full moon over the Stockholm archipelago. Stood there waiting for the moon to rise up over the low clouds. A small part of the moon never seemed to come out of the thin clouds. Well, that was because it wasn’t thin clouds. Had no idea there was a partial lunar eclipse visible for a short time over Sweden. Got that one as a bonus.
