Länge har den lockat till besök med sina stränder och sanddyner och sin känsla av avlägsenhet och otillgänglighet, Gotska Sandön. Ön är egentligen varken avlägsen eller otillgänglig, men känslan finns där. Att inte veta var på ön båten beroende på vågor och vind angör och kastar loss, och att det kan leda till 10 km upptäckspromenad, adderar till känslan.
Längs Stockholmskusten finns några strategiska startpunkter för kajakturer varifrån man når riktigt fina paddelvatten i Stockholms skärgård. Östra Lagnö längst ut på Norra Ljusterös spets är en sådan startpunkt. NÖ delen av Östra Lagnö är naturreservat och erbjuder lättillgänglig sjösättning och avgiftsfri parkering vid Bystaviken. Skyltningen i reservatet välkomnar paddlare, vilket förstås känns extra trevligt!
Spenderade med en god vän ett par fantastiska försommardagar i Söderarms skärgård. Ett otroligt vackert område som jag har fått uppleva många fina turer i. En ytterskärgård som är lättillgänglig från Rävsnäs längst ut på Rådmansö. Generöst med parkering, fint ordnat för sjösättning och slagläge på Håkanskär, Söderarm, Tjärven, Rödlöga och Norrpada över en helg gör att man ofta träffar på kajakpaddlare i Rävsnäs. Riktigt trevligt.
Om inget extremt oväntat inträffar väder- och planeringsmässigt så får jag nog acceptera att säsongens sista skär är taget för min del. Många riktigt fina turer i trevliga sällskap, här är bildbevisen. Hemmavattnen Stockholms skärgård, Mälaren och ett koppel Roslagssjöar levererade. Stort tack till grymt sällskap och Kung Bore.
Sitter och smider lite planer för en kajaktur. När jag ögnar igenom lite packlistor stöter jag på detaljen “kajakkamerastativ” och tänkte jag skulle skriva några rader om ett ganska specifikt kameratillbehör. Om nu någon annan havspaddlande långexponeringsentusiast har problem att rymma sitt stativ i sin vinterkajakpackning och behöver uppslag, menar jag.
Söndagen efter julmarknaden kändes som en bra dag att besöka Landsort för att strosa runt och ta lite bilder. Tänkte att det fanns goda förutsättningar för att den där härliga känslan av stilla, avlägsen vinterskärgård skulle infinna sig. Att vänta på passbåten vid Ankarudden tillsammans med tre (3) andra passagerare bådar gott.
För lääänge sedan köpte jag ett par Skyllermarks Blå långfärdsskridskor. 2004 tror jag. Mina första löshälsgrillor och första löshälsskenan med sidojustering. I första hand för motionsåkning men också med en tanke på att kunna åka havsisar med mer fart och lättare fötter. SNS PILOT-bindning, lång uppslipning och 51cm kändes som rätta vägen att gå, 2004.
Med start direkt från en parkeringsficka vid E10 ca 20km väster ut från Abisko Fjällstation mot norska gränsen ringlar en fantastiskt vacker led upp genom Kärkevagge (Geargevággi på Nordsamiska, vilket betyder Stendalen). Lägst in i dalen, drygt 5,5km och 335 höjdmeter upp från startpunkten väntar Rissajaure, Trollsjön.
Just shooting a beautiful August full moon over the Stockholm archipelago. Stood there waiting for the moon to rise up over the low clouds. A small part of the moon never seemed to come out of the thin clouds. Well, that was because it wasn’t thin clouds. Had no idea there was a partial lunar eclipse visible for a short time over Sweden. Got that one as a bonus.
Spent a few late August days with a good friend sea kayaking to Håkanskär in the northern part of Stockholm archipelago. Beautiful low islets. It’s almost as if they were shaped for sea kayakers tent camps. I have been sea kayaking in the area lots of times before, summer and winter, and will for sure keep coming back.
Häromdagen, när det snöade riktigt ymnigt här i Norrtälje, satt jag och drömde mig tillbaka till en helt fantastisk havskajak-vintertur jag gjorde med två goda vänner, nådens år 2009. Den avslutades med just ett sånt ymnigt snöfall i Simpnäs, inte så långt ifrån skrivbordet där jag satt och drömde. Vi hade nog aldrig kunnat gissa vad dem sju dagarna på vattnet skulle bjuda på. Stanna upp här en stund så ska jag berätta.
