Långfärdsskridskoåkare vid iskanten utanför Torö, Nynäshamn.

Skyllermarks Blå blev ljusblå

Ett par Skyllermarks Blå långfärdsskridskor körda genom tidsmaskin

För lääänge sedan köpte jag ett par Skyllermarks Blå långfärdsskridskor. 2004 tror jag. Mina första löshälsgrillor och första löshälsskenan med sidojustering. I första hand för motionsåkning men också med en tanke på att kunna åka havsisar med mer fart och lättare fötter. SNS PILOT-bindning, lång uppslipning och 51cm kändes som rätta vägen att gå, 2004.

Jag åkte en hel del på dom, mest motion på plogad is, men även turer på havsis. Men allt eftersom tillverkarnas utbud av löshälsskenor växte och skenorna utvecklades började mina Skyllermarks Blå kännas längre och längre och hamnade därmed längre och längre in i förrådet. Andra grillor fick följa med på tur.

Förra hösten drabbades jag som brukligt av ett svårt köpsug efter några nya skenor. Brukar bli så när morgonfrosten väcker skridskohjärnan. Alltid lite tråkigt med nyinköp, återbruk borde råda, så jag beslutade mig i stället för att gräva fram mina Skyllermaks Blå och låta dem åka tidsmaskin.

Kortare totallängd och kortare uppslipning var målet. Kort uppslipning har väl tidigare varit valet för banåkning, men hanterbarheten med kort totallängd, lägre vikt och bibehållen åkyta lockar för turåkning. Jag gick på mina gamla skridskor hårt med fräsen. 51cm spetsnos blev 43cm trubbnos. 82 gram per skena blev till frässpån.

Hur funkar det då? Jo tack, bra. Skenorna är nu förstås mycket smidigare att åka på. Att förändringen i längd och vikt gjorde skillnad var kanske ingen överraskning. Lätt att återhämta skären med droppad tå.

Slipradien är oförändrad. Står dock längre fram på slipradien nu, mitt på, vilket jag upplever ger bättre balans och kontroll (där finns det nog många som kan förklara teorin bakom och kanske hävda motsatsen!). Och den korta uppslipningen har så här långt funkat grymt fint på havsisar av blandad kvalité.

SNS PILOT-pjäxornas sulor är förstås lika värdelösa att gå i som dem alltid har varit. Jag vet, dem är inte gjorda för barmarkspromenader. Red Creek halkskydd hjälper en del. Både som halkskydd men också som skydd mot slitage. Jag köpte mina på Alewalds. Mest hjälper det att hålla sig på isen med skridskor under pjäxorna och låta bli att promenera!

Allt innehåll tillhör Göran Pehrson.


Posted

in

by

Comments

3 svar till ”Skyllermarks Blå blev ljusblå”

  1. bluebrightly profilbild

    I don’t understand Swedish but I see this is about skate blades, and I’m wondering if that person was really so close to the ice edge, or is that all ice? Yikes! (Excellent photos again!)

    Gillad av 1 person

    1. Göran Pehrson profilbild

      In this case, all of it was ice. However, the darker area was just a few millimetres thick from the night cold, not yet strong enough to skate. The edge of the ice, all the way to open water, is often well strong enough for a single skater. A skater prepared for a possible swim and self rescue that is! I’m really happy to hear you liked the images!

      Gilla

      1. bluebrightly profilbild

        I thought that might be the case, that it was two different sections of ice, one thinner and one thicker – but it has been a long time since I have been around that much ice! Thank you!

        Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: